Ska man fortsätta må så här jvla dåligt som man gör? Delvis gör jag det för min älskade son, men tror även man gör det för man är rädd att bli ensam och övergiven..Speciellt då man inte kommer härifrån från början och bara känner en person utöver sambon... Hade jag varit på hemmaplan hade jag stuckit för längesedan..Gråter nästan varje dag, vi bråkar och visst mycket är mitt fel, men snälla du måste förstå det jag säger till dig...Hmmm är ingen ängel, och hmm gör med fel!

Någonstans innerst inne älskar jag dig som jag gjorde från början, men samtidigt så har mycket försvunnit på vägen.. Tiden som föräldrar ska väl vara lycklig full med skratt? Så är inte fallet här, jag älskar min son men eftersom jag ska göra allt annat ( du jobbar men ja behöver ändå hjälp hemma) så hinner jag inte med honom på samma sätt som jag vill...Därför kanske han är en ängel mot dig eftersom du har tiden och leka med honom, eftersom du inte behöver städa laga mat tvätta elda sopsortera mm...Visst du gör med sysslor men inte i samma grad som mig...

Vill inte han ska behöva ha en olycklig mamma och pappa, men du måste sätta ner foten och ja måste skärpa mig! Men det är svårt och orka ändra sig då du inte gör det lilla jag ber dig om! Jag får ingen motivation, och spec inte då det verkar som allt e på väg att rasa...

Ska ner till pannan, elda så man kan hoppa in i duschen och göra sig iordning innan Sandra kommer..Ser ut som ett vrak idag, långkalsonger skitig tunika håret åt alla håll och rödsprängd näsa pga alla tårar...