Har inte skrivit på ett bra tag, men har inte orkat gå in på bloggen pga en elak människas kommentarer.. Har inte närmat mig Facebook heller förrän förra veckan..

Men efter några veckor så har jag repat mig och står nu igen :) Som en vän sa, trodde inte du skulle "komma" över det så här pass fort och repa dig på det sättet du gjort.. Men det har jag:)

Har pratat en del med honom, och förra veckan ringde han men jag kände absolut ingenting, förstå hur stolt jag var över mig själv :)

Självklart minnena finns kvar, och smärtan kommer men väldigt sällan :) Så nu ser jag framåt.. Kanske fått praktik med fast jobb i slutet :) Ska börja med körkortet till sommaren.. Alfred växer och mår bra, har köpt nytt köksbord på Candela för 120 kr :) Har börjat gå ner mer i vikt så nu börjar det likna något..

Zumba en gng i veckan och promenader,... Men den tar slut nu på onsdag men man kan ju träna hemma så :)

Mammas katter har bott här i en månad snart, e jättemysiga tyvärr flyttar dom hem till henne nästa vecka.. Har fått upp kontakten med en gammal kompis sen Kavelbrotiden, har verkligen saknat dig hjärtat :)

Var hos henne i helgen och hälsade på hennes tokiga familj, hade verkligen superkul kan jag lova :) Måste göras om...

Har varit en underbar pojkvän och plastpappa till min älskade Alfred.. Han har visat mig vad kärlek och ömhet är för något..Han har även visat mig hur underbart det kan vara med intimiteten i sängen.. Han har fått mig att öppna mig, att inse att jag är mamma men kan klä mig fräscht i alla fall..

Men tyvärr är den sagan över, han lämnade mig i onsdags medans tårarna barar sprutade på mina kinder.. En sak till har skett denna vecka så sorgen är dubbelt så tung.. Han sa att han inte kände att Alfred och jag fick den tiden han tyckte vi behöver..Han visste inte vad han ville med sitt liv.. Och i förrgår sa han att ge mig lite tid så får jag fundera, man vet inte vad man har förrän man mister det.. Idag sa han att han var tvungen och fundera över sitt eget liv om han ville ha oss eller "festa och meka med kompisarna" för mig får han båda 2 men han ville tydligen ha de ena...Han vill tydligen inte kompletar båda 2.. Så jag vet inte om ja ska ge honom den tiden eller om ja ska gå vidare... En sak är säker, han kommer alltid finnas hos mig

Dom senaste dagarna, och tycker ni att jag gnäller så säg det..Men just nu orkar jag inte plocka fram den positiva millan som finns där inne...

Det är mycket som sker och händer omkring mig just nu.. Älskar honom så förbannat jvla mycket rent ut sagt, men han vet inte ens om han stannar över natten när han kommer hem idag.. Hade hoppats på det, men en sak har jag lärt mig.. Livet gör inte alltid som man själv önskar utan traskar vackert sina egna vägar..

När man väl tror att lyckan glädjen och DEN äkta kärleken kommit innanför dörren för att stanna så rasar allt på bara några timmar..

Försöker uppbåda energi till att städa men de går i slowmotion, och ni som känner mig vet att jag brukar ha en jvla fart när ja städar...Plockar lite, gråter lite plockar gråter och håller på så..

Som en kompis sa- försök och inte tänk men jag vet det är svårt.. Det är inte svårt gumman min det är omöjligt :S

Hoppas vi kan reda ut allt och gå vidare men känns tyvärr inte så..

Har pratat med Linus, får se hur detta utvecklar sig.. Antingen lämnar han mig eller så fortsätter vi ihop.. Håller alla tår och tummar att han stannar men gör han inte det så är jag expert på att resa mig men denna gng tänker jag förbli singel resten av livet.. Får se hur han är i morgon då han ska komma hem, antningen packar han och drar eller så stannar han.. För min och Alfreds skull som redan blivit fäst vid honom så vill ja han stannar..

Orka få hjärtat smulat sönder en gng till? Nej skulle inte tro det.. Sexuella behoven e lättare få tillfredställt :P Men det är dom känslomässiga delen  som jag har problem med att få ordning på genom att jag hittills bara funnit grodor.. Förhoppninsvis är inte min kära Linus en av dem utan den prinsen jag letat efter.. .Så har de kännts hittills i alla fall.. Och kommer fortsätta kännas så misstänker jag.. Men nu vet han var jag står och jag hoppas han står där han sa att han står..

En låt som går varm på Spotify nu är Meatloaf med I do enything for love.. Stämmer så väl på mitt liv just nu :S

En sak är säker.. Älskar Linus hur det än blir..

Efter det igår, fick reda på en sak och när jag vill försöka få tag på personen för att ställa honom mot väggen så gick de absolut inte.. Han har inte svarat överhuvudtaget, visst han kanske inte har mottagning där han är just nu eller då men vissa ggr då han ringt därifrån har han haft mottagning eller kunnat svarat på sms ialla fall.. Och någon gng borde han väl kanske gå ut och se att oj ja har ett sms..

Inte ett ljud och allting som ja vill ha ut tär på mig.. Är det över eller inte? Innnerst inne så känns det som att han är ännu ett kapitel i mitt liv jag kan lägga bakom mig men jag hoppas hoppas att så inte är fallet..

Han uppfyller alla krav jag har på en kille utseendemässigt, i sängen personlighet humor intressen ja allt som ska vara för att det ska klaffa... Jag tror aldrig jag kommer hitta någon som kan uppfylla allt det igen, speciell inte den personligheten och i sängen.. Han har ett tålamod som är en ängels, många hade inte pallat att jag är osäker men vem vet det kanske är det han inte gör.. Jag har lovat jag ska bättra mig och det är det jag gör..

I söndags sa han jag älskar dig och sen inte ett ljud.. Jag hoppas inte han kommer hit och hämtar sina saker då jag inte är hemma, VI BEHÖVER PRATA UT!

Tårararna rinner konstant och jag förstår ingenting.. Det som är värst är ovissheten, och det enda jag vill är att få hålla om honom då jag älskar honom så.. Har aldrig kännt så här för någon och spec inte efter 2 månader.. Den enda gng jag har fått uppleva äkta kärlek från min sida och så går det åt helvete rent ut sagt.. Jag ger upp orkar inte mer, hädanefter (såvida han inte kommer till mig igen) så finns det bara en älskling i mitt liv och det är min älskade Alfred..

  Men vet inte vad det är jag behöver få ut.. Men någonting känns som en enormt stor klump i mitt inre.. Kan inte beskriva vad jag känner eller hur jag mår.Det enda jag vill är att vara ifred, och så måste jag vara barnvakt ikväll :( Ska lämna återbud för som det är nu så orkar jag inte med en 12 åring som tjötar.. Ställer upp annars men idag känner jag att det blir bara fel..

Hade en gammal killkompis här idag, vi bara prata prata och skratta..Men till slut kunde inte tårarna stanna där inne utan kom ut , han klappa mig på kinden och sa berätta för honom hur du känner..

Jo visst kan jag göra det men känns som älsklingen min bara tycker jag e tjatig..Är så rädd att mista Linus så jag skakar.. Har aldrig känt så starkt för någon förut som jag gör för honom.. Men klumpen i magen säger att han redan är på väg bort   Jag vet att han är arbetsnarkoman och går upp i det han håller på med till tusen procent..Men ja ja vet varken in eller ut...

En sak är säker, älskar honom så oerhört...

Pratat med Linus en sväng innan han skulle ner i garaget igen..:p Som alla andra karlar ja varit ihop med så lever han för garaget, hmm varför dras jag till såna för? Hahhaa, kan tycka de e kul ja med så de e lungt.. Han skulle dykt upp hemma idag men blir onsdag eller torsdag istället..Tråkigt för man saknar ju honom men samtidigt så e de bra med egentid spec nu när han e sjukskriven och går hemma.. Annat är de då han e borta hela veckorna och vi ses varannan helg typ...

Ska tvätta i morgon, plugga och byta gardiner i sovrummet.. Kanske en kompis kommer på kaffe som ja inte träffat på länge.. Ut och röka sen krypa ner i sängen som e tom utan snutten..

Är som det är nu med allt som sker runt omkring mig och minismurfens liv.. Tvister hit och dit.. Det enda jag någonsin velat ge min älskade son är en trygg och stabil familj.. Den blev splittrad och det som finns nu är en mamma och en mormor som älskar honom mer än livet själv.. Gör allt och lite till för min älskade klump som jag älskade över allt annat redan då jag fick ett plus på stickan fast jag just då blev väldigt upprörd..

Jag tror även att hans låtsats pappa är väldigt fäst vid honom, vilket värmer mig oerhört..    

Just nu sitter jag i soffan med ett lätt fundersamt sinne, vet varken in eller ut... Det har inget med vårat förhållande och göra.. Utan mer med gamla minnen som kommit upp och som ställer till det i min tilltro till hjärtat mitt.. Han är ju inte hemma nu utan i Borås.. Har gått igenom tillräckligt i mitt liv för att de ska räcka resten av mitt liv.. När jag för en gngs skull funnit lyckan kan jag väl ändå få behålla den? Vill inte mista Linus nu när jag väl funnit lyckan och kärleken hos honom..

Han är så speciell på ett sätt som inte går att förklara, han är den kombination av kille som jag alltid innerst inne har velat hitta....